Nästan som
Jerry Lee själv

LULEÅ KURIREN

Micke Muster med band
Gültzauudden
Fredag 15/8 -03


Elegant expressiva pianotangentrullningar.
Ett vitglödgat dynamiskt anslag i den musikaliska tempereringen, av klart imponerande karaktär.
Samt, inte minst och för att uttrycka det väldigt rakt på sak, även ett sjujäkla tryck i hela den totala anrättningen också.
Så var det när Micke Muster, rock'n'roll-pianist extraordinaire, tillsammans med sitt band spelade på Uddens utescen i fredags kväll. Inför kanske ett par hundra mestadels eftertryckligt entusiastiska åhörare.
Micke Muster är en pianoman med starka associationer till den ursprungliga rockmusikens allra mest certifierade "wild man", Jerry Lee Lewis, i sitt bagage.
Jerry Lee-åkningarna finns där. Konstant. Men det handlar ändå inte om något epigoneri här. Mera om en samstämmighet i attityden till den gemensamma musiken. Micke Muster är också väldigt självklar av sin egen kraft och jag kan tänka mig jämförelser med exempelvis även den tidigare i år avlidne Kenneth Swanström samt med den vithårige eleganten Charlie Rich.
Och när han anlänt fram till scenen i stilenligt raggaråk och placerat sig framför pianot och stampat i gång med Shake, Rattle and Roll - då fanns det liksom inte någon egentlig ursäkt till reträtt längre.
Då var det enbart raka rör och ROCK'N'ROLL som gällde. I någon fredagskvällstimme framåt.
Micke Muster rev av High School Confidential, I'm On Fire, Good Golly Miss Molly samt Mean Woman Blues och han gjorde det med driv, glöd, klös och blodtryckspumpande utmattningsinlevelse.
Publiken; ganska fåtalig men ändå klart glad över evenemanget i fråga, var genast med på noterna och hängde med i dansens virvlar framför scenen. I mörkret lite längre bak avvaktade resten. Och diggade taktfast det som framfördes.
Och då blev det See, See Rider, Don't Be Cruel, Kris Kristoffersons Me and Bobby McGee och Bob Segers That Old Time Rock'n Roll, Memphis, End of the Line och The Big Boppers Chantilly Lace.
Bland annat.
Micke Muster ropade till och med ut i sammanhanget nog så lämpade Jerry Lee Lewis-fraser som "Think about it, darling" och det kändes inte heller fel.
Showen dundrade på rakt fram genom åtminstone inledningen av fredagsnatten.
Och detta blev ännu en påminnelse om att Gültzauuddens utescen med dess möjligheter faktiskt går väldigt bra att utnyttja.
Micke Muster var för övrigt en genuint trivsam bekantskap, med äkta rock'n'roll-feeling tatuerad i sitt sinne, och han möter vi gärna någon annanstans också.
På Udden. Eller på annan plats i Luleå med omnejd.
ROCK'N'ROLL!!! - är väl sedan det enda lämpliga sättet att avsluta en text som denna på.
Skulle jag kunna tro?

Rolf Nilsén
 

Texten är hämtad från http://www.kuriren.nu och publiceras här med tillstånd av Norrbottens-Kuriren.

Micke